Mångasvåraordochtankarförattförsökaförstå
Jag tror jag förändrats väldigt mycket de senaste veckorna. Men jag har inte riktigt hängt med när det gäller vem jag blivit så ibland ser jag mig spela en roll av någonting som jag inte är. Det är svårt att försöka vara sig själv när det känns som de runt omkring en inte vill att man ska förändras utan att man alltid ska ha samma roll jämt. Jag vet inte ritkigt vad som händer men jag känner bara att vara ärlig och rak på sak är oerhört viktigt just nu. Jag är så himla trött på alla omvägar som alla tar och man måste hela tiden linda in allt, krånga till det mer än det är och det är sån jävla bullshit och inte minst tidskrävande. Det känns som jag utvärderar mitt liv genom att fundera på vem jag är och vem jag vill vara, vilka som får mig att må bra/dåligt, vad gör mig lycklig, vilka i min närhet är där när jag verkligen behöver dem och vilka bryr sig egentligen. Det känns som jag måste få vara lycklig nu. Det är min tur. Och om inte jag tar hand om mig vem ska då göra det? Jag är hellre ensam och lycklig än att vara omringad människor som får mig att må dåligt. Jag är så himla trött på all ångest och panik, men det återkommer hela tiden. Jag vill bara känna mig trygg. Och lita på folk. Släppa in folk i mitt liv. Men det är så jävla svårt och jag märker själv hur jag vänder mig bort när människor försöker komma närmare. Gamla vanor antar jag. Men de som känner mig vet hur jag är och de försöker ändå och resten kanske behöver de inte komma närmare. Jag behöver bara folk runt omkring mig som kämpar och försöker, jag behöver människor som jag kan lita på som jag vet är där för mig oavsett vad jag gör eller vem jag är. Det känns som många av mina vänner tror att de känner mig så himla bra, men egentligen känner de mig inte alls. Och nu känner jag att jag är redo för att släppa in folk, kanske de kan hjälpa mig reda ut all skit och få mig att må bra igen. Men jag vet inte. Det här är väldigt många ord och det kanske är oerhört svårt att förstå vad jag menar. Men egentligen är nog de här orden mest skrivna för min egen skull och ingen annas. Jag behöver bara försöka förstå mig själv, för just nu är jag så jävla vilsen och rädd. Fast jag vet inte. Det är det som är problemet, att jag inte vet. Vet vad jag vill. Eller jo, jag vill vara trygg och inte må som jag gör nu. Ja, det vart många ord. Kanske är de överdrivna, kanske inte. Mina ord kanske inte betyder någonting eller så ebtyder de allt. För mig betyder de mer än allt. Och kanske är jag lycklig imorgon.
Du är mycket starkare än du tror och värd allt bra!